melander88

Så sitter man med den där känslan igen.
Känslan är så bekant, den borrar sig hårt in i hjärtat och gör så att det värker. Får min kropp att göra fysiskt ont.
Jag vill inte vara arg. Jag vill inte vara ledsen. Allt jag ville är att vara lycklig. Jag vill le. Jag vill vara glad.

Men jag kan inte vara det. Inte när jag känner mig så jävla värdelös. Inte när du får mig att känna att vad jag än gör eller vad som händer mig så kvittar de för dig. Det spelar liksom ingen roll. För du bryr dig inte.

Jag säger inte att du inte bryr dig. Det vet jag inte. Någonstans långt bort vet jag att du gör det. Men jag förstår inte varför du vill få mig att tro motsatsen.

Jag skulle göra allt för dig. Om du tyckte om att få rosor skulle jag köpa det till dig för att jag tycker om att se dig le. Ditt leende gör mig knäsvag. Jag vill att du ska vara lycklig. Är du lycklig?
Tror du att du kan bli det med mig? Eller är det lika bra att vi ger upp?

Jag tror inte mitt hjärta klarar så mycket mer.

Jag lovar inte att det kommer vara bra varje dag, men jag lovar att jag ger allt till dig. Men frågan är om du vill det. Vill du ha mig och det jag kan ge dig eller ska jag lägga min energi och kärlek på någon annan? För att kunna ge allt så behöver jag få detsamma tillbaka. Det handlar inte om saker. Det handlar om kärlek. Jag behöver dom där orden, den där extra kramen. Vill du ge mig det?

Jag är Kär i Dig. Är du Kär i Mig?


För mig har vi paus tills du ger mig svaren. Nu orkar jag inte anstränga mig mer. Ell jo för fan jag kan anstränga mig hur mycket som helst. Det tar emot att inte göra något åt situationen. Men jag måste få något sorts bevis på att du faktiskt bryr dig.


Tyvärr säger magkänslan att du inte är kär i mig längre. Att känslorna tog slut.

Fan. Jag vill krypa in i din famn. Jag vill att du ska hålla om mig hårt. Jag vill att du ska pussa mig i håret och säga att du älskar mig. Men det blir inte som man blir. Man sover själv och drömmer jobbiga drömmar.

sov gott.

Jag är en sådan flitigt bloggare, flera inlägg om dagen.

Nu är sommaren i princip över och jag har knappt förstått att det har varit sommar, så har det varit de senaste tre åren eftersom dessa sommrar har bestått av nästan bara jobb. Men jag klagar absolut inte, för jag har valt de själv.

Eftersom det bara är jag som läser den här bloggen tänkt jag bli riktigt personlig nu och skriva ner saker som jag vill minnas i framtiden.

Valborg 09: Det var då allt började. Om jag ska vara helt ärlig hade jag ju spanat in Johan ända sen jag började jobba här, ja egentligen ännu tidigare. Jag kommer så tydligt ihåg första gången jag och J2 åkte hit till Vallerstad för att hämta Johan till en fest. Han stack in huvudet genom framrutan där jag satt och det bara blixtrade till i hjärtat, det slog liksom ett extra slag och jag hade ingen anning om varför. Jag försökte att skaka bort de och fokuserade på att titta på J2 och tänka på hur snygg jag tyckte han va.. Men jag har aldrig lyckats skaka av mig känslan av första gången jag såg Johan.
Månaderna gick och av en slump började jag jobba här (ett av mina bästa beslut). Vid den här punkten hade det varit slut med J2 i ett par månader och jag hade även träffat andra trevlig killar, inget seriöst utan mest komplicerat på ett sätt.
Visst hade jag känt att han hade kollat in mig med men jag vågade liksom inte hoppas på de. Vi var ju kompisar och pratade om helgens strul så som man gör med kompisar. Och jag vill verkligen inte bara bli ett strul för honom.
Valborgsmässoafton kom. Malin fixade en kanon fin frisyr på mig och jag hade på mig min snyggaste klänning. Jag och Johanna blev ganska sena till förfesten så drack allt för mycket på kort tid. Vilket naturligtvis resulterade i minnesluckor, många toabesök och alltmänt pinsamma upptåg. Men det gjorde också att jag vågade säga till honom vad jag kände. Eller jag snarare sa vad jag ville att han skulle säga till mig. När jag såg honom där på dansstället (okej min blick var nog inte speciellt klar men jag lyckades i alla fall gå fram till rätt kille..) Och vet ni vad jag sa till honom. Jo, nämligen: Jag vet att du vill ha mig!

Efter det är kvällen suddig och dimmig. Katastrof som tillslut ledde fram till den första kyssen.

Dagen efter var pinsam. Men allt blev ganska bra till slut. Så låt oss summera våren och sommaren med orden, stormig, underbar, hemsk och fin.

Okej. Det var den lilla vackra historien som är långt ifrån slut. Det är egentligen bara det första kapitlet i en bok. Vem vet nästa gången kanske jag skriver kapitel två.

Andra saker som har hänt i sommar då. Jo jag har numera en häst här som är lite av en kopia av Malcolm. Kopian heter Pantzar och är ett arabiskt fullblod men man skulle nog snarare gissa på engelskt. Han är i alla fall 6 år och helt underbar att rida när han väl slappnar av och inte hoppar till för alla läskiga stenar.

Jag och Vilda har gjort en debut. Vi har varit på inoffieciell utställning där det gick jätte bra. Hon fick Hp eller blev Hp eller vad man nu säger ( vet egentligen inte ens vad de innebär förutom att det är bra).

Jag och min ständiga följeslagare (Vilda) har varit en vecka (snarare fyra dagar) på Öland. Jah hann med att bråka både med pappa och Matilda så de va precis som vanligt alltså. Jag och Johanna solade några dagar på stranden och lekt med Vilda i vattnet. Min kamera tog sina sista kort. Och jag tankade med 98 på vägen hem och blev skit skraj att jag hade förstört bilen. Men efter lugnande ord från Kujje som först skrämde mig så lärde jag mig att bilen endast går bättre på 98 men att det är dyrare och sämre för miljön.

Vad jag inte har gjort i sommar som jag ville göra:

Åka till Liseberg.
Åka till Gotland
Ha en romantisk (nöjer mig med om jag får några pussar) helg med Johan utanför Värnamo (Vallerstad i alla fall..)

Träffat gamla vänner under sportveckan på öland.

Det blir sällan som man har tänkt sig, ibland blir det bättre och ibland sämre. För ett halv år sen trodde jag inte att jag skulle sitta och skriva på Johans dator nu. Jag trodde inte heller att jag skulle ha möjligheten till att rida varje dag när jag vill.

Nu har jag bloggat som sjutton och ska lämna Johans rum för att gå hem och äta och kanske städa.

personligt blev det.